1986

Winds Of Change

Våren 1986 bildades det första bandet med mig som medlem.
Gruppen bestod av sångaren och gitarristen Kent Rud, Roine Svensson på bas,
Gunnar Pelinka spelade trummor och själv spelade jag gitarr. Gunnar hade
tidigare varit trummis i Begravningskalaset. Efter att ha existerat i endast
tre timmar hade vi redan en egen låt som vi tyckte lät fräck. Vi spelade låten
några gånger och när vi sedan tog en paus så kom Kent på den briljanta idén att
klottra ner en text till den. Han döpte den till Winds Of Change och vi tyckte
det lätt så tufft att vi även döpte bandet till Winds Of Change. Vi hann även
skriva en låt med svensk text som fick den fyndiga titeln Förändringens Vindar.

Winds Of Change varade ända fram till sommaren. Då tyckte
gruppen att man hade gjort sitt. Dessutom hade det kommit nytt folk till
Perrong 23 som inte riktigt uppskattade den nya gruppens "organiserade oljud".
Bokaren och allkonstnären Folke vdS Ackema , som blev allt mer involverad i
musikföreningens verksamhet, drog ner på repetitionstillfällena för Winds Of
Change ("Det finns fler band som vill repa") och plötsligt en dag hade vi inga
reptider alls kvar... Några live-framträdanden gjorde aldrig Winds Of Change. En
konsert var bokad på Perrong 23 den 28 maj, men den blev inställd.


Above And Beyond The Surface

Nästa projekt startade under sommaren hemma i källaren.
Hemma i villan fanns en elorgel. Ungefär fem år tidigare hade jag och en
kompis, Stefan Persson, gått en orgelkurs tillsammans. En annan kompis till mig
Konstantinos "Kosse" Garamblianas hade en gitarr. Vi började spela tillsammans
nere i källaren och vi tyckte vi lät väldigt bra. Vi valde att kalla oss Above
And Beyond The Surface. Namnet kom en text i en Nick Cave-låt. Vi tänkte att vi
kanske borde ha artistnamn också. Jag hade skrivit i Norra Skåne under ett par
års tid under namnet Anders J-son. Det fick även fungera som artistnamn. Kosse
valde att kalla sig Sir K. Gaerr.

Above And Beyond The Surface spelade både egna låtar och
covers av i stort sett alla slag.
Det var en sannerligen bred repertoar som innehöll titlar som Seele Brennt (Einstürzende Neubauten), Halber Mench (Einstürzende Neubauten), Knocking On Heaven´s Door (Bob Dylan), The Thin Ice (Pink Floyd), Everybody Up
(Sadwings), Paranoid (Black Sabbath), Love In The Third Degree (Sadwings),
Smoke On The Water (Deep Purple), Louie Louie (The Kingsmen), New Song (Howard Jones), Henning I Sin Presenning Philemon Arthur And The Dung), Emma (Hot Chocolate), A Rock And A Hard Place (The Sisters Of Mercy), Cocaine (Eric
Clapton), Cold Sweat (Thin Lizzy) samt en låt som hette Före Stormen (av ett
hässleholmband jag tyvärr glömt namnet på). Våra egna låtar var Love Is Like A
Knife, Above And Beyond The Surface, Theatre Of Noise och Temporary Music. Vi
spelade även Förändringens Vindar av mitt förra band Winds Of Change. Det
spelades även en låt med titeln The End Of The World. Huruvida detta var en
egen låt eller en cover är osäkert.

För att bli ett riktigt band behövde vi fler medlemmar. När
hösten kom hade vi utökats med Richard Johansson på gitarr och Rickard Staaf på
bas. Källaren förblev vår replokal till mina föräldrars och min systers stora
fasa. Above And Beyond The Surface var bokade föe en spelning på Perrong 23.
Konserten skulle äga rum fredagen 21 november men gick samma öde till mötes som konserten med Winds Of Change.

Mina konsertbesök hade blivit färre. Jag var nog nere i
tre-fyra i månaden nu. En av dessa var Nena som spelade på Valbyhallen i
Köpenhamn 11 oktober. Efter konserten missade jag och min kompis tågen hem till Hässleholm och blev strandade i Helsingborg. Givetvis stängde stationen och
tåget gick inte på en tre-fyra timmar. Så vi gick omkring och försökte att inte
frysa ihjäl. Mittemot skivaffären Heta Vax hade någon satt upp ett plakat i ett
källarfönster. På plakatet stod det Never Mind.
Ingen i bandet tyckte att Above And Beyond The Surface lät bra. Förutom jag då.
Det var jobbigt att lära sig och lika jobbigt att både skriva och säga. Så jag
gick motvilligt med på att byta namn. Till Never Mind...  Det tog ett tag innan jag började använda det nya bandnamnet, jag var mer inne på det gamla...

Vi existerade ett par månader innan gruppen upplöstes.
Richard Johansson och Sir K. Gaerr bildade "depprockbandet" Howling Corpse
tillsammans med gitarristen J.C. McDirt (född Jens Conny Persson). McDirt
skulle sju år senare byta namn till Jams Parsen. Jag har valt att kalla honom
Jams Parsen i min berättelse.

Året avslutades med att jag och Sir K. Gaerr återupptog
namnet Above And Beyond The Surface, och gjorde ett framträdande på Perrong 23 den 23 december. med på scenen fanns Jams Parsen från Gaerrs nya band Howling Corpse. Vi framförde bland annat Henning I Sin Presenning.